När någon beter sig illa

När vi är barn tenderar vi att ta på oss skulden för allting. Barn saknar ju förmåga att se helhetsperspektivet, så slutsatsen när mamma eller pappa skäller, straffar eller beter sig illa är ”jag måste förtjäna detta”.

Förenklat blir resonemanget alltså att ”när någon annan beter sig illa mot mig är det mitt fel”. Det är varken sant eller sunt, men ändå en föreställning vi tyvärr ofta tar med oss till våra vuxna relationer, eftersom relationen till våra föräldrar lägger grunden för vår bild av kärlek.

Jag ser ofta tecken på detta hos personer som dejtar någon som beter sig oschysst, och då omedelbart känner sig fel, dåliga, ovärdiga och misslyckade på grund av det.

Men – och detta är oerhört viktigt – när någon beter sig illa mot dig, då är det ju den personen som beter sig illa, inte du! Du har inget att skämmas för när någon är dum mot dig! Den andra personen däremot, behöver ta ansvar för sitt beteende.

Vad som är ditt ansvar, är att uppmärksamma det här fenomenet och sluta ta ansvar för hur andra människor beter sig, och ta mer ansvar för vem du väljer att umgås med.

När du inte längre tar ansvar för andra människors beteende blir det lättare att välja bort deras sällskap till fördel för personer som beter sig schysst.

//Linnea

Registrera dig kostnadsfritt
+ Kommentarer
Nöjer du dig med ”okej” för att undvika ”inget”? När vi känner oss utmanade på något område i livet, oavsett om det gäller jobb,...

Du kanske också gillar: