Gå på dejt med dig själv!

Det är bara när du verkligen är helt bekväm i ditt eget sällskap som du fritt kan välja vem du vill dela det med.

Behöver du andras närhet, bekräftelse eller uppskattning för att känna dig värdefull, sedd eller trygg kommer ditt val av sällskap påverkas av vem som kan ge dig den bekräftelsen, och inte nödvändigtvis av vem som behandlar dig med mest respekt och kärlek (det är tyvärr inte alltid samma sak).

Vi har alla behov av att känna oss värdefulla, sedda och trygga, men kan du inte tillgodose dessa grundläggande behov själv kommer du befinna dig i ett konstant underläge i förhållande till andra människor. De har något du vill åt, och om du tror eller känner att de är din enda möjlighet att få det kommer du ge dem en makt över dig som egentligen är din egen.

Om du däremot möter dem ”påfylld” kan ni dela dessa saker med varandra istället.

Så hur blir man då ”påfylld” och bekväm i sitt eget sällskap? Utmärkt fråga. Jag föreslår att du börjar dejta dig själv. De flesta av oss är inte alls vana vid att vara i vårt eget sällskap utan yttre stimulans som Facebook, tv-serier, vin, mobilen, en aktivitet, musik eller liknande.

Vi är så överstimulerade att vi skräms av tystnaden. En studie visade till och med att människor hellre gav sig själva elstötar än tillbringade tid ensamma med sina tankar när de lämnades i ett rum med en elstötsmaskin som enda ”underhållning”. Inte konstigt att vi jagar varandra för att slippa vara med oss själva när vi är så ovana vid det.

Men det finns en stor och viktig poäng med att kunna vara i stillhet, med dig själv. Du vänjer dig vid det och börjar trivas med att vara där. Istället för att jaga andra för att slippa känslan av ensamhet och tomhet börjar du finna frid och kraft i ditt eget sällskap, som du sedan kan dela med andra väl valda personer som bidrar med samma sak tillbaka.

Ensamhet är inte längre ett nödvändigt ont eller ett sistahandsalternativ utan uppskattad kvalitetstid med dig själv. Det höjer ribban för vad andra människor behöver bidra med för att det ska kännas intressant att möta dem. Det räcker inte med att rädda dig från ensamheten eftersom ensamhet inte längre skrämmer. Du träffar människor för att du vill vara med dem istället för pga att du inte vill vara ensam.

Visst låter det som ett betydligt bättre utgångsläge?

Ett konkret sätt att möta den här stillheten och dig själv är meditation. Det kan låta flummigt, främmande eller avlägset för många men det finns mängder av fördelar och massor av forskning.

Jag hade själv länge ett extremt stort motstånd mot att meditera. Eftersom jag var van vid så mycket fart och stimulans blev frustrationen och rastlösheten total när jag satte mig ner i tystnad, även om det bara var i några minuter. Dessa minuter gick sååå långsamt och jag blev närmast förbannad över att inte kunna stressa  runt och vara så aktiv som jag brukar.

Jag behövde helt enkelt hitta något som funkade bättre för mig och insåg att en början var att helt enkelt sitta ner och vara tyst i 5-10 minuter. Jag sket i alla instruktioner jag nånsin hört (”observera dina tankar”, ”andas med hela magen” och rabbla indiska mantran), det enda jag begärde av mig själv var att jag skulle sitta ner och vara tyst en liten stund. Och varje gång gick det lite lättare.

Så småningom letade jag upp guidade meditationer, började observera mina andetag osv och kunde sitta längre och längre. Och blev samtidigt mer och mer bekväm med både meditationen och med mig själv. Idag finns det många aktiviteter som jag gärna väljer bort för att jag hellre tillbringar kvalitetstid med mig själv. Jag träffar förstås fortfarande väldigt gärna härliga människor, men då behöver det vara minst lika tilltalande som att vara själv, vilket är ett mycket högre kriterium att möta nu än det varit någonsin tidigare.

//Linnea

Registrera dig kostnadsfritt
+ Kommentarer
Ta inte isbrytaren så bokstavligt Ofta inleder vi konversationer med nya människor med klassiska och ganska harmlösa frågor som ”hur...

Du kanske också gillar: