Första dejten – på scen!

Jag har precis tillbringat några veckor i New York, och som den maniska musikalnörd jag är såg jag mängder av Broadway-shower. Det fick mig att tänka på musikalen First Date, som jag såg i NY för några år sedan.

Föreställningen utspelar sig i realtid på en blind date mellan Casey och Aron som blivit ihopmatchade av hennes syster och så får vi följa hur de lär känna varandra, samtidigt som personer ur deras förflutna (föräldrar, syskon, ex, kompisar mm) dyker upp då och då som fantasibilder och påminner, varnar, coachar och peppar.

Ganska snabbt under dejten uppstår en vändning som jag tycker är intressant. Casey berättar att Aron inte är hennes typ (han är en snäll finanskille och hon gillar bad boys) och föreslår att de ska vara vänner istället. Aron blir stött förstås, men de bestämmer sig ändå för att sitta kvar och äta upp maten och göra det bästa av situationen.

Och då händer det märkliga – när de inte längre är på dejt slappnar båda av, blir betydligt mer personliga, öppna och autentiska, och de kan komma varandra nära på riktigt.  Båda släpper taget om sina murar och förvandlas på ett ögonblick till betydligt skönare versioner av sig själva.

När du inte längre är begränsad till att prata om ”lämpliga förstadejtenämnen”, eller är nervös och överfokuserad på att göra gott intryck eller försöka förutse den eventuella framtiden med den här personen, ökar verkligen möjligheten att komma någon nära, och själv bli sedd för den du är. Vi beter oss lite mer som vi gör tillsammans med människor vi redan vet tycker om oss, och som vi känner oss trygga med, vilket får även nya människor att tycka om oss, och visa sina bästa sidor.

I klippet nedan kan du se en kort trailerversion av hur deras dejt utvecklar sig.

Det finns en sång som Casey sjunger, där hon ger uttryck för sin bakgrund, sina förväntningar och rädslor som jag ibland skickar till mina coachingklienter. Den börjar såhär:

I know that I have issues, I face them I swear.
Think I overcome them, then turn, they’re still there.

Wish that I was different, I’d like to let go.
But when I try to change there’s my past saying no.

Och sedan sjunger hon om sin rädsla för att bli lämnad och besviken och hur hon därför lärt sig att lita på sig själv men ingen annan. ”Maybe it’s safer if I don’t try”, är sista raden i sången.

Det Casey sjunger om är så oerhört vanligt, och något som verkligen ställer sig i vägen, men ett mönster som går att bryta, och jag tror att ett bra första steg kan vara att inse att du inte är ensam om att känna så. Lyssna själv, och se om du känner igen dig.

//Linnea

Registrera dig kostnadsfritt
+ Kommentarer
Genom att förstå dig själv förstår du andra Något som verkligen verkligen kan kännas frustrerande när man dejtar är att inte ha fri...

Du kanske också gillar: